Av: Ww

Jag vill ut ur min anorexi men jag kommer ingenstans, jag vet inte var jag ska börja och det känns som om jag bara famlar i mörker. Jag har slösat så så många år. Jag har ingenting längre, jag vet inte hur jag någonsin ska kunna hitta tillbaka till ett normalt liv? Det var så längesen, jag vet inte hur min dag såg ut när jag inge var sjuk, jag börjar tvivla på om jag någonsin var frisk. Sommaren är värst, mitt vård team har semester, hetsen till att gå omkring lättklädd är på max och under semestern spelsr också maten en stor roll.
Jag börjar tappa motivationen till att bli frisk för jag tror att det är omöjligt, det känns så omöjligt, när alla säger att det jag ser i spegeln inte är det som andra ser börjar man fråga sig själv om ens hela liv bara är en illusion.